Au naturel

2016-08-24 |19:17:07 Katergori: Lifestyle
 
Idag har det inte hänt så mycket här hemma för min del. Ska jag vara helt ärlig så har jag gått runt i min pyjamas hela dagen.. känner mig väldigt fräsch..
Jag och mamma har dessutom plockat bär så att vi (läs mamma) kan göra saft. detta gjorde jag också iförd min pyjamas. Jag är glad för att mamma inte har nära grannar, för de skulle nog ifrågasätta vad det är för fel på mig.
 
Imorgon åker jag nog tillbaka till lägenheten så att jag kan umgås lite med min mormor och kanske även min syster.
 
Kelah mår bra, jag tror att våra försök att hålla såret rent har fungerat bra och jag hoppas innerligt att det kommer att läka snabbt så att hon kan följa med ut på promenader snart igen,
 
Nu ska jag fortsätta ligga bekvämt i soffan med en kopp te samtidigt som jag umgås med mamma och Kelah.
 
Semester helt enkelt.

Breathe

2016-08-23 |20:56:57 Katergori: Lifestyle
Bilder som jag tog när jag och Kelah var i stugan nu i sommar.
 
Just nu är jag hemma hos mamma och hälsar på.. dvs. jag andas.
Utanför fönstret har löven börjat skifta färg, dimman ligger tung på morgonen och dofterna ändras.
Ja, jag är så lugn av att lyssna, känna och vara här.
 
Jag har semester den här veckan och jobbar mina sista 3 dagar nästa vecka. Jag har sagt upp mig från min tjänst och det trodde jag aldrig att jag skulle göra.
Vi vet alla hur värdefulla heltidstjänsterna är och det är något jag har eftersträvat väldigt länge, dock så började jag må dåligt och jag känner inte att det var rätt för mig just nu.
Det känns otroligt hemskt att säga det för jag vill inte att någon ska tycka att jag är nonchalant eller tro att jag tycker att jag är "förmer" för tjänsten.
I det här fallet var jag tvungen att lyssna på kroppen, hur mycket hjärnan än ville så klarade jag inte av det,
Det känns inte bra.
 
För övrigt så har jag och mamma full rulle med att ta hand om Kelah just nu. Hon blev biten i ansiktet av en ivrig kompis i helgen, vilket resulterade i ett sår bredvid ena ögat.
Såret är inte så farligt men då det är djupare än vad vi trodde från början så får vi skölja såret två gånger om dagen (ibland mer) för att få det rent och skölja bort varet som bildats.
Vi har en tratt på henne så att hon inte försöker klia sig i ansiktet och skada sig mer eller föra in bakterier i såret, men stackaren är så rädd för att röra sig när hon inte kan kolla ner i backen samtidigt som hon går så man går runt med plutande underläpp ett bra tag.
Nu hoppas jag bara att de vi gör under dagarna rensar ur såret så att det får läka ihop utan fler veterinärbesök.
Inatt sov jag dessutom med Kelah och tratten, vilket inte var det lättaste då K var förtvivlad över att tratten var med så hon försökte ligga nära mitt ansikte och nosa på mig, så jag fick gnugga en tratt hela natten och klev upp klockan 4 när K fick nog.
 
Nu är jag trött och inatt ska mamma sova med Kelah och tratten.
 
 
 

Tornado, orkan eller bara sorg

2016-08-20 |22:40:00 Katergori: Lifestyle
 
Två månader utan en gnutta ork.
 
Jag trodde att min "period" hade passerat, jag började må bättre och sedan kom det som en käftsmäll. Inte en bitch slap, inte en vanlig högerkrok utan en rejäl knock out-smäll rakt i solar plexus.
Efter det att jag kom hem från Thailand blev jag förkyld, fick jobbintervjuer, jobberbjudanden och pyspunka.
Allt gick väldigt snabbt och allt hände samtidigt så där kom stressen, ångesten och tröstlösheten.
 
Jag fick två jobberbjudanden på samma gång vilket fick min ångest att växa. Vilket skulle jag välja? Vilket skulle jag klara av? Vem skulle jag tacka nej till? Skulle jag göra någon besviken? Skulle jag bli accepterad? Tog jag mig vatten över huvudet?
Det var bara några tankar som började snurra och det var bara början.
 
Jag tackar inte nej till jobb. Det är något jag och min prestationsångest har skapat tillsammans. Jag har omedvetet skapat en stress gällande arbete. Jag tackar inte nej. Jag har åkt hem från semestrar i stugan för att få arbeta en dag, jag har en grundtanke att jag inte blir accepterad om jag säger nej och jag mår hemskt om det skulle ske.
På en och samma vecka behövde jag backa från ett sommarvikariat där mitt besked inte togs emot på ett positivt sätt och tacka nej till en fantastisk möjlighet på mitt favoritberg. Det satte punkt för mitt tillfrisknande och startade en störtflod emotionellt.
Ett drömscenario för många men som blev en mardröm för mig. Här fick jag näring åt mina hjärnspöken.
 
Jag mådde så psykiskt illa så min kropp började protestera.
Sorgen äter upp mig inifrån. Tydligen har jag gått runt med ett hål inuti hela mitt liv, något som jag inte kan rymma ifrån och som jag bara måste försöka fylla på rätt sätt.
Bygga upp en acceptans till mig själv.
En månad med intensiv hjälp från en fantastisk kurator har hjälpt mig att komma på benen igen, men det är en lång väg kvar och jag känner mig..ensam.
 
Och det gör mig slut. Det gör mig inte svag, det gör mig bara slut.
Stress, prestationsångest och sorg, en hemsk kombination som kan sätta en helt ur spel.
 
Nu vet ni.
Nu blev det verkligt för mig.
Och nu kan jag andas ut.

Ananta Burin Resort, Ao Nang

2016-06-04 |12:22:00 Katergori: Travel
 
Nu när min resa är över så tänkte jag berätta lite om mitt hotell och hur min vistelse har varit.
 
Den största anledningen till att jag bokade just det här hotellet var på grund av att jag har bott här tidigare.
Hotellet ligger en bit ifrån stranden och shoppingen men väldigt nära matmarknaden.
Det är ett lugnt område och då jag åkte ensam prioriterade jag trygghetskänslan.
 
Hotellet har flera byggnader som ramar in poolområdet, det är fräscht och lagom stort.
Rummen har, enligt deras hemsida och vad jag har erfarenhet av, olika typer av inredning. De är rymliga och fräscha med ett bra upplägg.
 
Jag har bott i ett av deras "Superior room" tidigare och denna gång bokade jag ovetandes ett "Deluxe pool view room". Skillnaden på dessa var inte så stor storleksmässigt utan skillde sig mer i inredning och läge. Hotellet har dessutom några rum med "pool access" vilket innebär, precis som namnet initierar, att man har ett rum som gränsar till poolen, med en egen trapp från balkongen direkt ner i en privat del av poolen.
 
När jag bokade min resa valde jag hotell och hotellrummets standard direkt, detta kan uppenbarligen vara lite missvisande då det stod "Deluxe room garden view" vilket gjorde mig lite förvirrad då detta upplägg inte finns på hotellets hemsida.
 
Innan resan kontaktade jag hotellet gällande mitt rum och frågade om det var möjligt att få ett rum som överblickade poolen då jag kände att det skulle vara ett säkrare alternativ än att ha ett rum som låg ut mot gatan. Detta förvirrade såklart hotellpersonalen då det var ett sådant rum som jag bokat enligt deras uppgifter och trodde därför att jag ville uppgradera till ett rum med pool access vilket jag avböjde.
 
Jag visste också från tidigare erfarenhet att det var möjligt att boka en transfer från flyglatsen till hotellet för ungefär samma peng som de kostade att ta en taxi från flygplatsen, så jag bokade det i förhand och kontrollerade att min beställning fortfarande var aktuell innan jag påbörjade resan.
När jag väl kom till flygplatsen fanns dock inte min chaufför på plats. Efter några samtal och hjälp från en jättesöt tjej som arbetade på flygplatsen såg jag tillslut en chaufför som kom med en skylt med mitt namn på och tydligen hade det blivit en miss mellan hotellet och taxibolaget.
 
 
Hotellrummet som jag checkade in till var precis vad jag hoppades på!
 
Vid ankomst kändes inte golvet så rent, jag fick grus/damm under fötterna vilket inte kändes så fräscht men det upprepades inte då jag smörjde mig med solkräm och lämnade fotspår över hela det blanka golvet och det var skinande rent varje gång jag kom tillbaka.
 
Personalen på hotellet är väldigt trevliga och försöker alltid vara tillmötesgående vilket såklart uppskattas.
 
Restaurangen tillagar väldigt god mat och den enda kontakt jag hade med restaurangen denna resa var när jag beställde Room service eller beställde mat från pool-baren.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag inte varit imponerad av restaurangens frukostbuffé tidigare så därför valde jag att inte inkludera frukost denna gång.
Det som gjorde mig mest besviken var mitt misslyckade försök till att beställa frukost på room service.
Trots att det stod klart och tydligt på menyn i rummet och i informationspärmen att det var möjligt från 7 på morgonen så nekade de mig!
Jag fick luren i örat 3 gånger utan förklaring när jag ringde dit och blev sedan avspisad flera gånger.
Nej, är det något som jag tyvärr återigen blev missnöjd över så var det restaurangpekrsonalens beteende.
 
 
När det kommer till Wifi så har de lite olika upplägg. Det finns gratis wifi i lobbyn och man kan få en inloggning att använda vid poolen men vill man ha tillgång till wifi på rummet behöver man betala en viss kostnad.
När jag bodde här förra gången köpte vi wifi via hotellet och det var inte det enklaste då man ibland blev utloggad eller tappade kontakten, så denna gång beställde jag ett pocket wifi som jag använde under hela resan istället.
Hotellet skulle självklart tjäna på att ha ett gratis trådlöst nätverk som gäller hotellets gäster, då det väger ganska tungt när man ska välja hotell men då jag redan hade förbokat wifi så var det inget jag tog med i beräkningen.
 
Skulle jag kunna besöka Ananta Burin Resort igen? Ja självklart, men jag hoppas att de skapar en bättre rutin när det kommer till Room servicen och faktiskt går efter den information som gästen får.
 
 

Day Fourteen

2016-06-01 |23:00:00 Katergori: Travel
 
Den sista dagen spenderade jag återigen vid poolen då jag inte riktigt känner mig så äventyrlig och stresstålig för att våga ge mig ut på någon ö trots att det var sista chansen.
Jag var riktigt organiserad inför den här dagen, jag hade planerat allt väldigt noga och visste exakt vad jag skulle ta med mig till solstolen, vad jag skulle packa ner i bagaget och vad jag behövde byta om till när det väl var dags.
 
Att plaska runt i poolen och veta att det är de sista timmarna var ganska plågsamt, att det dessutom var den första molniga dagen gjorde det inte bättre. Men som tur är lättade molnen så jag fick några soltimmar och klockan tre började jag göra mig iordning för hemresa.
 
Innan taxin kom och hämtade mig så skyndade jag mig iväg och köpte mig en sista Thai iced tea och hann med att bli fotograferad med en av de anställda på hotellet.
(Åter igen, VARFÖR vill de ta foton med mig? Hur ser jag ut egentligen!?)
 
På vägen till flygplatsen satt jag på helspänn då taxichauffören verkade vilja slå något rekord på hur snabbt man kunde köra och vi hann med en skräckupplevelse med en lastbil.
Sedan var det bara att vänta.
 
 
När jag klev på planet från Krabi till Bangkock så var det en fransyska som försökte ta min fönsterplats vilket väckte min arga sida. En vanlig dag skulle jag nog inte våga säga till, men när jag är ledsen för att resa hem och någon försöker spela dum och inte vill flytta på sig och ge mig min plats på planet, ja då förtjänar man en ögonrullning och cirkulerande handgest samtidigt som man fräser "come on, move".
Att hon sedan satt och muttrade på franska så gott som hela vägen till Bangkock gjorde att jag gav henne ett leende när vi väl skulle kliva av planet.
 
Bangkocks flygplats är väldigt stor, men nu när jag hade ca 4 timmar innan jag skulle boarda nästa plan så tog jag det lugnt och strosade runt på deras boots, tänkte ta en massage om det inte hade varit fullbokat och valde därför att äta något.
Middagen som jag valde var fantastiskt god, det var en Tom yum nudelsoppa med fiskbullar i, en spännande kombination som jag önskar att jag hittat tidigare.
 
 
 
Flygningen hem till Sverige var fantastisk! Jag fick sitta helt själv på min rad av säten vilket innebar att jag kunde sträcka ut mig och sova ostört, dessutom hade jag 3 kuddar och 3 filtar till mitt förfogande och jag kunde använda min skräckinjagande ansiktsmask utan att skrämma ett enda barn (inte vad jag kunde se iallafall, men flera personer kollade lite extra).
 
Hela hemresan gick väldigt snabbt och enkelt. Jag landade, fick mitt bagage om än lite skadat, kunde köpa min juice från Naked juice bar på Arlanda, sprang men hann med bussen till parkeringen, samtalade glatt med en Finska under bussfärden, hittade bilen och sedan körde jag raka vägen hem till lägenheten.
 
Jag packade ur väskan direkt, hann tvätta allt, träffa familjen och återförenas med Kelah innan jag fick avsluta dagen tillsammans med Joakim och Kelah på soffan framför ett nytt avsnitt av Game Of Thrones.
 
Jag älskar att vara tillsammans med dem jag älskar, men återigen så planerar jag redan nästa resa.
Tack mitt älskade Thailand för denna gång.
Jag kan göra det igen.
Jag har lärt känna mig själv på ett helt annat plan och jag har inte haft tid att känna mig ensam förutom i Torsdags när mina vänner åkte hem.
 
Det kallar jag en bra resa!

Day Thirteen

2016-06-01 |22:18:00 Katergori: Travel
 
 
Efter gårdagens hetta så vaknade jag med en matt, värkande kropp. Först tänkte jag göra sista försöket att få en härlig dag på Chicken island men när klockan närmade sig 10 så insåg jag att jag inte skulle palla en till tur utan direkt skugga så jag tog mitt pick och pack (inklusive lite vätskeersättning) ner till poolen och jag blev lycklig av att se att "min" solstol var ledig och min "motståndare" letade sig ut till poolen mitt på dagen.
Jag var så gott som ensam vid hotellpoolen hela dagen och det var riktigt skönt.
 
Sista kvällen i detta paradis spenderade jag med att ta en tuktuk till mitt massageställe, något som jag verkligen kommer sakna när jag kommer hem, för att sedan skynda mig upp och ner längs med gatan och köpa de sista som jag ville ta med mig hem.
 
När jag köpt alla presenter (mestadels till mig själv denna gång) så promenerade jag till The Massaman för att äta min finalmiddag.
Jag valde en skaldjursrätt som verkligen gav mig mersmak men som samtidigt var en perfekt avslutning på den här resan.
Mamma, du behöver inte oroa dig, jag vet exakt vilken rätt det är så länge The Massaman fortfarande finns kvar nästa säsong, peppar peppar.
 
På vägen hem köpte jag såklart en bananpannkaka med nutella och en ananasshake för att sedan sätta mig och börja packa väskan med sorg i hjärtat samtidigt som jag tröståt min älskade pannkaka.
 
 
 
 

Day Twelve

2016-06-01 |21:14:00 Katergori: Travel
Idag bestämde jag mig för att ge mig ut på en båttur igen, jag har väntat några dagar då högvattnet har varit så högt och det har gjort att jag inte haft några stränder att vara på direkt.
Idag var det dock tid till att ge det ett nytt försök då jag snart kommer att åka hem igen.
 
Jag siktade in mig mot Chicken island igen.
Jag begav mig till stranden ganska tidigt och fick sitta i ca en halvtimme och vänta innan båten hade tillräckligt med passagerare.
När vi gav oss iväg hade chauffören lite problem med motorn för han var tvungen att stanna några gånger och justera något.
När vi skulle släppa av majoriteten av passagerarna vid Poda så insisterade chauffören att det var bättre om vi alla hoppade av på Poda för de skulle vara så höga vågor på Chicken.
Jag envisades (här kommer trotsiga sidan fram igen, den sidan som inte gillar att mina planer ändras) med att jag ville till Chicken. Då ändrade chauffören anledning och sa att det var smartast att hoppa av vid Poda för de hade bästa vattnet.
Här gav jag upp, jag orkade inte envisas något mer utan hoppade av båten då vi hade stannat på den lugna sidan och lade mig ner på stranden.
 
Den här dagen måste det ha passerat 40 grader, för det var helt sinnessjukt vad varmt det var!
Jag försökte hitta skugga men de få möjligheter som fanns längst med stranden var upptagna så jag försökte söka skydd under mitt linne och låg i vattnet så gott som hela dagen.
Jag kunde såklart ha gått in i skogen och sökt skydd men jag vet hur den där skogen ser ut och den är inte fräsch, så jag höll mig kvar på stranden.
Båtar kom och gick. Jag blev attackerad av en liten svart fisk och ju mer jag plaskade och slog i vattnet för att skrämma den, desto närmare kom den.
 
Vattnet i vattenflaskan började nästan koka i hettan, jag kunde lika gärna ha tagit med mig en tepåse och fikat istället för att försöka svalka mig med vatten.
Jag låg därför och guppade på vågorna, doppade huvudet i vattnet och iaktog de övriga turisterna.
 
När de gäller skuggan så hade jag möjlighet att hoppa på båten igen och söka skydd under taket men samtidigt skulle värmen vara alldeles för påtaglig i båten så jag plaskade runt och väntade.
 
 
På vägen hem gick båtresan mycket bättre dock var vågorna ganska intensiva så chauffören var tvungen att lämna av oss vid hamnen istället för stranden. Detta passade dock mig väldigt bra då mitt hotell ligger vid hamnen.
 
Väl på hotellet igen skyndade jag mig till poolen för att duscha av mig sanden och äntligen svalka av mig i poolen.
Då min plan för dagen var att befinna mig på Chicken där man kan köpa mat och hamnade på den delen av Poda där de inte finns mat, så var jag dessutom väldigt hungrig vid det här laget så jag beställde mina favoritnudlar och höll mig i skuggan.
 
På kvällen gick jag en snabb vända på stan och tog en massage.

Day Eleven

2016-05-28 |22:49:00 Katergori: Travel
 
Då gårdagskvällen avslutades med ett skyfall utan dess like så hann jag inte köpa frukt till dagens frukost.
Jag bestämde mig för att beställa room service, unna mig lite extra dyr frukt och jag tänkte nästan slå på stort och beställa två fruktbrickor eller ta den som var för 4 personer (ska man äta frukt som frukost ska man äta ordentligt) men här fick jag problem.
 
När klockan äntligen passerat 7 ringde jag för att beställa min frukost och hälsade glatt gomorgon och försökte lägga min beställning, men flickan som svarade bara "hallå, hallå" och lade sedan på luren.
Jag testade såklart igen och den som svarade lade på luren i örat på mig efter att ha fnissat!
När jag sedan testade igen svarade personen i andra änden att hon inte kunde engelska och bad mig ringa tillbaka om 10 minuter.
Vid det laget började jag bli lite hangry om jag ska vara ärlig.
När jag ringde igen svarade en man och han sa att man inte kunde beställa room-servive innan 11 och om jag ville äta så kunde jag komma ner till restaurangen.
Här blev jag irriterad då jag hade kollat på menyn och där stod det klart och tydligt att room service var mellan 7-23 och samma sak stod det i hotellinformationen på rummet.
Jag ringde därför till receptionen och ifrågasatte detta, de ringde till restaurangen och ringde sedan tillbaka till mitt rum och sa att jag kunde ringa tillbaka till restaurangen och göra min beställning.
Och nu kommer jag till den roliga delen; mannen nekade mig IGEN!
 
Här blev jag irriterad på riktigt och sade något spydigt innan jag slängde på telefonen, klädde på mig och stampade ner till receptionen.
Jag var på jakt efter färsk frukt men det kan man inte få tag på så tidigt på morgonen i närheten av hotellet så jag fick stampa vidare till affären som låg längre ner på gatan och köpa någon macka att fylla magen med.
 
Nu kanske ni undrar varför jag inte bara gick ner och åt frukost i restaurangen? Därför att när jag har bott här tidigare så har jag inte varit så imponerad av deras fruktbuffé (eller frukosten överlag) så därför ville jag inte köpa den frukosten. Tjurig som jag är.
 
När det sedan var dags att gå ner till poolen fick jag återigen "min" solstol (YES!) och fick snart sällskap av mina vänner.
På eftermiddagen så behövde jag dock säga hejdå till dem och jag fick en ordentlig klump i magen och tårfyllda ögon när de gick därifrån och lämnade mig på solstolen.
Det var där och då som jag för första gången kände mig riktigt ensam och jag är riktigt tacksam för den vänskap som denna resa har fört med sig.
 
 
 
På kvällen gick jag runt i området och fotade lite samt besökte strandpromenaden igen.
Jag shoppade lite och hann precis hem innan regnet föll och gjorde ett nytt försök med room servicen.
 

Day Ten

2016-05-28 |22:25:00 Katergori: Travel
 
 
 
 
Dagen var riktigt trevlig, vi solade och badade om vartannat och det var riktigt avslappnande.
Petra och Niko ville att jag skulle följa med dem till The Massaman som en avslutningsmiddag och jag blev lite smått rörd av att de ville spendera deras sista kväll med mig.
Petra ville dessutom se solnedgången så vi bestämde att gå tillsammans ner till strandpromenaden, fotografera lite och sedan ta en massage och middag.
 
Här måste jag återigen medge hur klantig jag är; när vi kom ner till stranden och jag tog fram min omsorgsfullt nerpackade systemkamera från en vattentät påse så inser jag att jag glömt sätta tillbaka minneskortet i kameran!
Suck!
Några mobilbilder blev det iallafall och sedan fick vi oss en avslappnande massage på "Family massage".
 
 
 
Middagen på The Massaman var som vanligt otroligt gott och jag är så otroligt glad över att Petra och Niko uppskattade restaurangen som jag tipsat dem om. När vi slagit oss ner och fått vår beställning öppnade sig himlen och jag har nog aldrig varit med om ett sådant skyfall.
Det pågick väldigt länge och det dånade i taket på restaurangen så vi fick ropa till varandra om vi försökte prata.
Och under denna period där det regnade så pass så var det två tjejer som gick ut från restaurangen och ställde sig ute i regnet, trots blixtar och dunder. De stod där säkert i en kvart innan de började röra sig in mot restaurangen igen.
Konstigt.
 
Vi fick småspringa ut från restaurangen när restaurangen skulle stänga och försöka hitta en tuktuk som inte redan var upptagen. Efter flera försök hittade vi tillslut en och denna var inredd med blått och vitt vilket jag tyckte var väldigt passande då mina vänner är från Finland.
 
När jag kom in till hotellrummet insåg jag att strömmen inte fungerade på grund av åskovädret så jag skyndade mig att göra mig iordning för sängen i skenet av mobilens lampa och till den lugnande berättarrösten till min ljudbok. Petra, snäll som hon är, skickade ett meddelande och erbjöd mig att komma ner till dem om jag var mörkrädd och det var guld värt! Jag behövde dock inte anta deras erbjudande då jag inte kände mig rädd eller obekväm i mörktet utan valde att istället lägga mig tillrätta i sängen och lyssna på "Kampen om järntronen".
 
Tack för en fantastisk kväll!

Day Nine

2016-05-28 |19:14:00 Katergori: Travel
 
Jag är, som jag har sagt tidigare, en vanemänniska. Jag tycker om att ha en rutin som fungerar och jag kan bli lite smått retlig när min rutin bryts. Jag har därför utvecklat en trotsig tävling med att komma först ut till poolen på morgonen och välja en solstol som jag tycker har ett bra läge.
Jag vet, det här känns som något väldigt svenskt, men som sagt; jag har mina rutiner.
Men nu är det så att både jag och en rysk gäst verkar tycka om just samma solstol och det är inte bara det, hon går ut och paxar den!
Om ni inte förstår vad jag menar så är det alltså något som är väldigt vanligt på charterresor, enligt mina tidigare erfarenheter.
Denna kvinna går alltså ut på morgonen innan poolområdet egentligen är öppet och lägger sin handduk på "sin" solstol och sedan går hon tillbaka in till sitt rum eller vad hon nu gör och det kan dröja flera timmar innan hon kommer tillbaka för att använda den.
Detta är något som stör mig, det känns så.. trotsigt och bittert. Jag erkänner att min irritation började på grund av beteendet och det blev inte bättre då det faktiskt påverkar mig då jag vill använda samma solstol.. Vanemänniska som jag är.
Om det inte var så att hon paxade stolen skulle jag definitivt ha accepterat läget och bara valt en annan stol, men då hon paxar stolen har hon lyckats irritera mig, på min semester.
 
Igår när jag vaknade och gjort mig iordning för att lägga mig vid poolen såg jag hur denna motståndare (jo, i stridens hetta får jag kalla henne det) precis hann före mig till solstolen som jag siktat in mig på för att sedan återvända in till sitt rum igen, alltså utan att använda den direkt.

Jag valde såklart att lägga mig på en annan solstol och det var det, ingen större skada skedd såklar utan bara att min irritation växte ytterligare.
 
Idag på morgonen var jag ganska segstartad och spenderade en stor del av morgonen med att försöka få igång några program på datorn för att sedan ge upp och bege mig ner till poolområdet.
Jag var ganska säker på att min rival redan skulle vara på plats men idag hade jag lyckan att få välja min solstol.
 
Jag vill dock poängtera att jag alltså inte tävlar i den bemärkelsen att jag springer ner till poolen i ottan och paxar stolen i trotsig protest, nej, jag bara njuter lite extra mycket när jag har turen att få välja min plats.
 
Idag startade jag morgonen med en pizza vid poolen, kanske inte världens bästa frukost men vaddå? Har man semester så har man.
Dessutom så serveras de inte någon mat vid poolen innan 11, så då blir det ju trots allt automatiskt brunch och pizza till brunch är ju acceptabelt.
 
 
Efter poolhäng gick jag, Petra och Niko till massagestället som är mitt emot vårt hotell för att ta tillvara på möjligheten att bli bortskämda.
Petra valde en Aloe Vera massage, jag valde en aroma massage och stackars Niko valde en Thai massage som resulterade i att hans knä hoppade ur led!
Efter det gick jag och Petra och köpte frukt och jag köpte lite kräftstjärtar också.
 

Day Eight

2016-05-27 |23:04:00 Katergori: Travel
 
 
 
Efter gårdagens misslyckande och två dagar på sjön så valde jag att stanna på hotellet och slappa vid poolen tillsammans med mina vänner.
Det kändes som om jag guppade på vågorna hela natten och att få vila på en solstol med en svag bris under en av de varmaste dagarna hittils var helt perfekt.
 
På eftermiddagen rullade molnen in och en störtskur avbröt poolhänget.
När regnet lättade tog jag mig utanför hotellet och vandrade runt på promenaden, unnade mig en massage och köpte några saker att ta med hem.
 
Det har hänt flera saker längsmed strandpromenaden under den tid som jag har varit här.
Fler butiker har stängt ner sin verksamhet och byggnationer och renoveringar har påbörjats på flera ställen och de arbetar för fullt.
Jag ser fram emot att komma tillbaka nästa år och resultatet, se hur det har utvecklats.
 
Skurarna som kommer på kvällarna rensar luften och dagens regn lättade temperaturen, det kändes behagligt att strosa runt i de små butiquerna och leta efter något som föll mig i smaken,
Jag tror att jag har köpt fler presenter till Joakim än saker till mig själv, men det gör inget. Det ska bli intressant att se vad han tycker.
 
 
Boken som jag började läsa, "Inte helt perfekt", var väldigt lättläst och dagens häng vid poolen gav mig möjlighet att läsa ut den.
Jag tyckte att den var helt okej, men jag tror inte att jag kommer att läsa den igen så denna och "Den perfekta mannen" kommer jag nog att lämna på hotellet och hoppas att någon annan bokmal får sig ett par skratt.
 
Lata dagar i paradiset helt enkelt.

Day Seven

2016-05-23 |12:13:00 Katergori: Travel
 
 
 
Igår när jag kom hem till hotellet var jag helt slut efter den stormiga resan från Chicken island.
När regnet hade lugnat ner sig så skyndade jag mig ut för att köpa middag i stånden längsmed vägen. Jag hittade mycket färsk frukt men tog även tillfället i akt och köpte mig några grillspett med kräftstjärtar som såg helt fantastiska ut.
Jag köpte mig även en bananpannkaka med nutella, min absoluta favorit.
På väg tillbaka till hotellrummet mötte jag mina vänner, Petra och Niko, som satt och väntade på skjuts in till Weekend market, de berättade att de skulle på en dagstur till Phi Phi dagen efter och frågade om inte jag skulle följa.. jag var lite osäker då jag inte riktigt var helt hundra efter de vågor jag mött under dagen. Men senare på kvällen beslutade jag mig för att jag lika gärna kunde följa dem dit, så fick jag se Phi phi igen.
 
Dag sju var alltså den första dagen där jag ställde ett alarm på morgonen och jag packade väskan full med att som jag kunde tänkas behöva.
Jag tog även med mig de mesta av pengarna då Phi Phi hade den bästa shoppingen sist jag var där, shopping möjligheterna var lite mer lockande än allt det andra.
Att jag sedan kom hem med så gott som alla slantar, ja, det är tragiskt.
 
Vi plockades upp med en buss fullastad med folk och åkte sedan vidare mot båthamnen där alla motorbåtar utgår ifrån.
Jag som är ganska nervöst lagd vill gärna se att det finns en bra struktur på sådana här resor, att det går smidigt och snabbt.
Mina nerver fick sig en klar törn denna morgon då upplägget på denna tur var... kass.
När vi hoppade av bussen blev vi pekade mot en parkbänk och de bad oss vänta där.. vi stod säkert och väntade i 15-20 minuter innan något annat hände.
Den ena personen kom och ropade upp hotellnamn och nummer för att se om alla var där, 5 minuter senare kom nästa person och gjorde samma sak.
Efter det fick vi fylla i ett papper med namn, hotell och hotellrum för att sedan bli uppropade ännu en gång.
Där, fick jag en sur smak i munnen.
Man ska inte behöva göra om samma sak 5 gånger, då har man inte koll enligt mig och visar man inte upp en professionell fasad i sådana lägen tappar jag förtroendet direkt.
 
När vi tillslut blev visade till båten så var Petra och Niko alerta och uppmärksammade att vi kunde sitta längst fram i fören, så vi skyndade oss dit.
Vi var tvugna att bära flytvästar under hela resan vilket är bra men klumpigt och jag skrattade glatt när vi började flyga fram över vattnet.
 
Min uppfattning av den här resan var att det var en dagstur till Phi Phi, så att jag skulle ha möjlighet att gå runt på Phi Phi, fotografera och shoppa i mina favoritbutiker.
Men dagens upplägg var verkligen inte så.
De marknadsför turen som en dagstur till Phi Phi, men det visade sig vara 7 stopp på dagens resa och endast en ynka timme på själva Phi Phi.. ja, ni kanske redan nu kan förstå vilket ansiktsuttryck jag sitter med just nu och vilken sinnesstämning jag hade där och då. MEN, jag får trots allt skylla mig själv när jag inte frågade mer ingående på vad det var för båttur som jag köpte..
 
Första stoppet var ett naturreservat, en ö som tillhör Phi Phi med vit sand och turkost vatten och en jädrans massa militärer som stod på stranden och höll koll så att det inte skräpades ner något på stranden..
Vattnet var riktigt skönt och efter all väntan innan ombordstigningen på båten så var det extra skönt att få plaska runt i vattnet..
 
Stopp två var inget direkt stopp utan vi åkte in i en lagun ungefär, där de åkte sakta så att man fick ta kort på.. vattnet.
 
Stopp tre var Monkey beach.. men då det var högvatten så stannade vi inte där utan endast för fotografier igen.
 
Stopp fyra var 50 m utanför Monkey Beach... där kunde man hoppa i från båten och snorkla i 40 minuter.. Detta var dock inget som lockade mig då jag inte gillar att simma i flock. Jag är ganska rädd för vatten och att simma tillsammans med flera personer som jag inte känner och som inte har koll på vad de sysslar med, nej det var inget jag ville utsätta mig för så jag stannade på båten och läste min bok. Jag var redo för Phi Phi, mitt dragplåster.
 
Stopp fem var alltså Phi Phi.. där sjönk mitt humör till botten.
Vi fick information om att det var ett stopp på en timme (EN TIMME?!) där vi skulle äta lunch på en restaurang och sedan åka vidare..
Jag vägrade äta mat på restaurangen som de har avtal med utan trampade trumpet vidare och försökte hitta de delar av Phi Phi som jag kände igen.
Tyvärr kände jag inte igen mig över huvudtaget, jag vet inte om jag var på helt fel sida av ön men jag försökte ta mig tillbaka till de delar som jag varit på men kunde inte hitta dem.
 
Jag fotade det jag passerade och försökte leta mig innåt på ön, men då jag inte kände igen mig så gav jag upp. Jag gick till en restaurang vid vattnet och beställde en shake och en pannkaka för att lätta upp humöret samtidigt som jag försökte minnas.
 
En timme försvinner alldeles för fort och jag fick lomma tillbaka till båten med humöret släpandes efter.
 
Nu fick vi åka vidare och stopp sex, ja det var en fullsmockad Maya bay (The Beach).. Återigen placerade vi oss i vattnet och försökte låtsas som om det inte var överbefolkat.
 
Stopp sju.. ja det var 100 m utanför Maya bay, så att man kunde snorkla i 40 min..
 
Min summering av dagen?
 
Phi phi photo tours eller vad det hette var ett jäkla skämt.
Nästa gång ska jag verkligen dubbelkolla VAD de är för någon resa jag köper, jag får skylla mig själv.
Det bästa med hela dagen var känslan när jag fick återvända till hotellet och poolen. Jag hade ett otroligt trevligt sällskap under dagen, men det var ändå en bitter smak i munnen när jag kom hem då mina förväntningar skilde sig så mkt från verkligheten.
 
 

Day Six

2016-05-23 |00:03:00 Katergori: Travel
 
 
Jag ber om ursäkt för att jag inte uppdaterade något mer under själva resan, men min dator tog alldeles för lång tid på sig och ville inte riktigt göra det jag ville. Jag kunde blogga via mobilen, som jag gjorde de tre senaste inläggen, men jag gillar inte när jag inte har en bra översikt när jag skriver vilket leder till att jag stavar fel, skriver osammanhängande och får gamnacke när jag försöker läsa det jag har skrivit.
Jag kände att det inte var värt det utan valde att spendera resterande delen av resan utanför datorns stressande seghets-bubbla och njöt av ledigheten.
 
 
 Så, dag sex.
 
När jag vaknade idag så var jag beslutsam att jag skulle lyckas ta mig till min efterlängtade Ö, den som jag ville åka till igår men som jag inte kunde åka till då det inte fanns några lediga båtar.
Då jag fått uppleva en nekad båttur så var jag någorlunda snabb på morgonen och tog mig en tuktuk ner till stranden.
Jag frågade min kompis tuktuk-chauffören vad han trodde var smidigast: att köpa en biljett vid hamnen eller vid stranden och han rådde mig att köpavid stranden då det var lågsäsong.
Sagt och gjort, jag gjorde ett nytt försök att få åka till Chicken island.
 
Idag behövde vi inte åka bil till hamnen som de tidigare dagarna, högvattnet var inte lika farligt och vi resenärer kunde hoppa i båtarna direkt från stranden.
Under tiden som jag satt och väntade på att vårbåt skulle fyllas med folk så kom en äldre man och samtalde med mig.
Han var helt säker på att jag var från Amerika utifrån mitt utseende, något som jag skrattade gott åt men samtidigt så kan jag hålla med om att jag inte ser ut som en typisk Svensk. Den gamle mannen ville endast sitta och prata om livet, öva sitt uttal och hålla sina engelska språkkunskaper levande, något som jag uppskattar och som jag avundades då hans uttal var väldigt bra.
Jag behövde inte sitta och vänta allt för länge innan båten fyllts på med passagerare så jag tackade glatt för sällskapet och skyndade ner till båten.
Jag hoppade snabbt upp i båten och kände mig redo för stranghäng.
 
När man åker Longtail till Chicken island får man oftast dela båt med passagerare som ska besöka Poda island.
Först stannade vi vid Poda för att låta de gästerna stiga av och det visade sig då att jag var ensam resenär till Chicken island, skönt tyckte jag då Poda island oftast är fullproppad med turister och var så även denna morgon.
Chauffören skjutsade mig till Chicken island och jag tappade hakan när jag såg hur högt högvattnet var.
 
När jag anlände till Chicken så nådde vattnet hela vägen upp till restaurangens golv och jag fick snällt be om lov att sitta inne i restaurangen tills dess att vattnet hade lugnat ner sig lite.
Vid lunchtid hade vattnet börjat dra sig undan och jag fick sällskap av två båtar fulllastade med thailändska turister.
 
Vattnet rörde sig väldigt sakta och tillslut fick jag ge upp min tanke på att spendera dagen i solen utan fick välja att spendera den i vattnet.
De två båtlaster som jag delade vattnet med kom fram gång på gång och önskade att ta kort med mig under tiden som de var på plats.
Jag vet inte hur många foton jag varit med på när båtarna tillslut åkte vidare till nästa ö.
Detta är något som alltid sker när jag är på Chicken island, alltid.
Varför?
 
Lyckan av att vara så gott som ensam på ön varade inte så längre, två nya båtlaster med folk anlände och samtidigt närmade sig ett oväder med blixtar och dunder.
Vid det här laget insåg jag att jag hade glömt bort vilket nr min båt hade, den som jag skulle åka tillbaka med.
Och jag insåg dessutom att jag var fast på ön tills dess att högvattnet hade dragit sig undan så pass att man kunde gå över till Tup island då chauffören sagt att vi skulle mötas där 14.30.. något som i det här läget verkade väldigt avlägset och lite oroväckande.
 
Jag gömde mig återigen inne på restaurangen tillsammans med några enstaka turister som även de blivit kvar på ön.. och väntade.
 
Som tur var hade min chaufför sett ovädret och hämtade mig när vädret hade lugnat ner sig lite. Vi åkte till Poda och hämtade de övriga i båten och sedan var det en blöt och guppig resa på vägen hem.
Urk säger jag bara...
 
När vi väl kom tillbaka till land så gott som flög jag ur båten, ropade till mig en tuktuk till hotellet och skyndade mig upp till rummet.
 
Det kändes verkligen som min tur..
 
 

Day Five

2016-05-10 |09:52:00 Katergori: Travel
 
 
 
Det sköna med den här semestern är att jag inte ställer något alarm utan vaknar när jag vaknar. Mycket beror på att jag går och lägger mig tidigt men också för att jag inte har betalat något extra för frukost. Har man betalat för frukost vill man ju hinna dit i tid, men nu strosar jag runt och köper mig den frukosten som jag känner för.
 
På väg ut från hotellet mötte jag återigen Finländarna och vi beslutade oss för att dela tuktuk till stranden för att köpa en ny biljett till ny ö. Vi fick återigen förflytta oss med bil till hamnen men längre än så kom vi inte då det tagit slut med båtar?!
Först trodde jag att killen som sa det skämtade med oss, men tydligen så var det många som besökte moskén på fredagar och tydligen var det tillräckligt många så att båtarna tagit slut. 
Vi fick därför snällt sätta oss i bilen igen, bli förda tillbaka till biljettkassan och få tillbaka våra pengar.
De som känner mig vet att jag hatar när min plan går upp i rök, så jag lommade sorgset ner till stranden och där gick även min flipflop sönder.
 
 
Jag satt på stranden ett tag och väntade på att tidvattnet skulle dra sig tillbaka men tillslut gick jag och tog ännu en massage. 
Thai-massage är något väldigt speciellt, de testar verkligen ens smidighet och den stackars kvinnan slet och drog och tröck på mig så jag trodde att hon var brottare på heltid.
Några problem med ryggen lyckades hon räta ut men jag lyckades inte rädda mina skor så jag gick barfota till dess att jag fick tag på en tuktuk.
 
Sedan blev det kväll och jag hade såklart sett fram emot den här kvällen hela veckan då det äntligen var dags för Weekend market i Krabi town. 
Jag ringde och bokade skjuts med min tuktuk-chaufför som jag haft under dagen och sedan bar det av.
Innan vi kom iväg fick jag följa med chauffören till hans familjs hus så att vi kunde byta ut mopeden till hans privata bil och sedan begav vi oss.
Resan till hans hus bar väldigt intressant att se, alla djur som fanns runtomkring och de små söta husen.
 
Weekend market var inte så roligt som jag mindes det, det kan bero på att jag var själv men samtidigt har jag fått en känsla av att priserna stigit ganska mycket under det senaste året på olika saker. Sedan har jag inte haft så stort shoppingsug som jag alltid har haft tidigare.
Jag kom dock självklart inte hem lottlös utan hittade 4 par skor som jag säkerligen kommer att nöta på länge. Har jag mycket pengar kvar i slutet av resan kanske jag köper några par till.. 
 

Day Four

2016-05-10 |09:39:00 Katergori: Travel
 
Vaknade ganska tidigt och gjorde mig redo för stranden, lyckades smörja hela ryggen med hjälp av min nya hårborste-metod vilket har börjat underlätta vardagen. 
Gick in på 7eleven och köpte mig frukost och vatten så att jag skulle klara mig ett tag. 
 
När jag köpt min biljett till Railay Beach så fick jag reda på att det var för farligt att kliva på båten direkt vid stranden så vi fick åka bil till hamnen, där jag redan bor.
Efter en stunds väntan fick vi hoppa på en long-tail båt som tog oss över till Railay. Jag har besökt Railay tidigare men har inte riktigt fattat tycke för det området ännu, så därför ville jag ge det en ny chans. Dessutom finns det flera restauranger och det kändes som en bra tur att börja med då det var ett tag sedan jag senast åkte båt.
 
När vi skulle kliva av båten blev det bekymmer för min del. Jag satt längst bak i båten tillsammans med en Thai-gumma och de som satt framför var väldigt långsamma ut ur båten. När de äntligen börjat ta sig ur båten stod alla på samma sida vilket fick båten att vicka, vi fastnade i vågorna och vid det laget var det bara jag och gumman kvar i båten. Vi kastades runt i båten som små vantar och jag var helt säker på att vi skulle slå runt. Vid det laget hade de långsamma personerna insett att det fortfarande var personer kvar på båten så jag fick hjälp att komma ur, men det slutade med att jag drattade på ändan och fick en kallsup.
 
Thai-gumman var väldigt hjälpsam mot mig och förklarade för mig att vattnet skulle fortsätta stiga ett tag till och därför visade hon mig vart jag kunde hänga mina saker så att de inte skulle försvinna med vågorna. 
 
Jag tackade henne och tog därför en massage direkt vid ankomst så att vattnet fick lugna ner sig, och precis som hon sa så kom en våg upp på stranden där alla lagt sina saker och flera personer fick springa runt och leta sina tillhörigheter. 
Man ska alltid prata med de Thailändska personer som befinner sig på stranden, de har bra koll på läget.
 
Temperaturen sägs ha varit närmare 37 grader den här dagen och jag kan verkligen tänka mig det då vattnet inte var svalkande utan mer som en vanlig dusch hemma.
Jag låg och filosoferade ett tag och när klockan närmade sig 14 valde jag att packa ihop och köpa min returbiljett. Min tidigare erfarenhet är att det tar tid innan man får åka tillbaka så jag kunde lika gärna gå dit och vänta.
 
 
 
 
 
Jag satt och pratade med några andra som också slöt upp för att få åka tillbaka till Ao nang och efter ett tag visade det sig att de också var från Sverige.
Väntan på hemresa blev ganska lång trots allt och när vi suttit och väntat på att båten skulle fyllas med en person till så fick jag nog och betalade för en person till, bara så att vi kunde få åka hem.
Båtarna ska fyllas med 8 personer nämligen och det kan verkligen ta tid.
 
Väl tillbaka på Ao nang så tog jag en tuktuk tillbaka till hotellet och spenderade resten av soltimmarna på poolsidan.
 
När kvällen kom valde jag att bege mig ut på ”stan” och ta en skön massage på Family massage. 
Vilken underbar massage det var! 
Jag valde en Aloe Vera massage och det var så kallt och skönt, men vid det laget var jag ganska varm från dagen så jag frös. 
När massagen var klar gick jag mot The Massaman, min favoritrestaurang, men halvvägs dit öppnade sig himlen och jag dränktes av regn. 
Jag försökte ta skydd under en palm men regnet ökade i styrka och tillslut så sprang jag den korta sträckan och fick vrida ur klänningen när jag kom fram.
Mina nyfunna vänner från Finland satt där när jag kom och jag fick slå mig ner bredvid dem. 
 
Efter en blöt och kall middag valde jag att gå till sängs och hoppas att nästa dag skulle bli bättre.
 
 

Day Three

2016-05-04 |22:38:00 Katergori: Travel
 
 
En dag vid poolen.
Thai ice tea, något man borde testa när man är här. Varning: kan vara väldigt sött.
Jag läser just nu: "Den perfekta mannen" av Sheila O´flanagan, och den är över förväntan än så länge.
 
Dag tre på resan och jag vaknade med en rygg som kändes som ett öppet sår. Vaknade flera gånger under natten då lakanet var för strävt mot den känsliga huden och jag var tvungen att kliva upp och smörja in mig med Aloe Vera.
En sak som är säkert är att det inte är lätt att undvika bränd hud när man reser själv, det finns ju en punkt mitt på ryggen; mellan skulderbladen dit man inte når med solskyddsfaktor, inte heller med Aloe Vera. Det slutade därför med att jag smetade på A V på hårborstens baksida och plaskade dit det i ett desperat försök att nå.
 
Jag fick stränga order från Joakim (överdriver lite) att inte stressa ut i solen utan ta det lugnt och hålla mig i skuggan. Så jag valde därför att sitta under parasoll vid poolkanten. Jag tog t.om. mod till mig och bad en kvinna några solstolar bort att hjälpa mig smörja just den del av ryggen som jag själv inte når.
Tacksamt nog hjälpte hon mig och sa snällt att hon kunde hjälpa mig fler gånger om jag kände att jag behövde det. Efter den meningen var hon en ängel personifierad för mig.
Jag satt vid poolen hela dagen, plaskade runt och pratade väldigt länge med mina nyfunna vänner, som visade sig vara från Finland.
När solen gick ner valde jag att lomma tillbaka till rummet och försöka smörja min onda rygg igen och sedan var planen att jag skulle ge mig ut och hitta en restaurang, vilket inte är så svårt, längs med Ao Nangs gator.
När jag kommit en bra bit påväg så började det dock regna så jag valde att ta en tuktuk tillbaka till hotellet och beställa room-service, vilket visade sig vara ett bra val. Denna rätt, med bland annat räkor och bläckfisk, var otroligt smarrig, betalar gärna 170 Baht för det, vilket motsvarar runt 40 kr..
 
Ryggen börjar dock kännas bättre, så ny dag med nya möjligheter väntar.

Day Two

2016-05-04 |17:02:00 Katergori: Travel
 
Vaknade upp med en brännande rygg och det kändes fortfarande ganska overkligt att jag faktiskt är här, Jag sov lite över 12 timmar och jäklar vad skönt det var att känna sig utvilad! De senaste dagarna, även innan resan har jag haft svårt för att koppla av och har vaknat ganska abrupt av mardrömmar. Men här har jag sovit som ett litet barn.
 
Jag hade köpt med mig flera paket med färsk frukt kvällen innan så jag hade något gott att smaska på som frukost, dessutom slank några sjögräsplattor ner. Sjögräschips/plattor är min nya last, så otroligt gott. och de säljs på de flesta Family Mart eller 7eleven.
 
Då min rygg värkte valde jag att istället för att stressa ner till stranden eller poolen så tog jag det lugnt och spanade in omgivningarna på väg ner till stranden. Det har börjat renovera flera hus längs med shoppinggatan/strandpromenaden och det ser ganska sorgset ut, men det är lågsäsong nu så jag förstår att de vill sätta fart med renoveringarna.
 
Strandpromenaden har blivit rensad från vegetationen och det är en ganska öppen vy ut mot havet nu, dessutom har en stor staty föreställande en svärdfisk (eller vad de kallas) ställts dit som turisterna flockas runt för att ta selfies eller groupies som man nu kan kalla det.
 
Jag var ganska nervös för att gå ner på stranden då det ryktades att de massageställen som finns närmast berget skulle försvinna till denna säsong, men jag blev otroligt lycklig över att de fanns kvar om än flyttade ett antal meter bort från strandkanten.
Jag blev lockad att ta en massage av de som står och delar ut flygblad, och jag väljer att säga lockad trots att jag redan visste vad jag ville.
Min plan var att ta en rygg/nackmassage och sedan be dem hjälpa mig smörja mig med spf, sagt och gjort så hade jag lyckats smörja de ställen på ryggen som jag själv tydligen inte når.
Härligt!
 
Efter det promenerade jag tillbaka en bit på strandpromenaden och tog därefter en tuktuk till hotellet då det var mitt på dagen och solen var väldigt stark.
 
Jag spenderade eftermiddagen med att plaska runt i poolen och förundras över att yogan har gjort framsteg med min kropp.Jag har tidigare inte kunnat simma normalt bröstsim då det har gjort ont i höften och det har klickat när jag har försökt ta ordentliga simtag. Det har varit som om ena sidan av höften har simmat bröstsim (benet har rört sig ut från kroppen) och den andra sidan har simmat hundsim (benet har rört sig upp och ned) men nu har det tydligen ändrats för jag kan ta ordentliga simtag utan smärta. Jag älskar yoga!
 
 
Efter poolhäng strosade jag längsmed gatan och åt på min favoritrestaurang här i Ao Nang, The Massaman. Underbar mat till billig peng, de är otroligt trevliga och jag kan inte rekommendera det mer. Svårslaget!
 
Några shoppingpåsar och fruktförpackningar fick följa med tillbaka till hotellet.. men det visar jag kanske någon annan gång och avslutade kvällen med bubbelbad och Aloe Vera.
 
 
Rambutan
 

Day One

2016-05-03 |14:40:00 Katergori: Travel
Nu är jag äntligen framme i mitt älskade Thailand!! Jag har inte haft tid att skriva så mkt innan jag åkte utan all tid gick åt till att umgås med mina nära och sedan så kom jag ju självklart på att jag ville ändra min design.. vilket gick åt helvete så nu sitter jag här med en halvfärdig design.. men ja, jag ska försöka ta tag i den ikväll innan jag går och lägger mig.
 
Nu till berättelsen om resan, för det är väl alltid intressant att veta?
 
På söndagsmorgonen gick jag upp klockan 6 med en lätt panikkänsla i magen och en tanke som snurrade i huvudet "jag gör det här, nu gör jag det här och det är trots allt bara två veckor" där började paniken komma och då kom nästa rad "nej, bli inte ledsen! Det här fungerar, jag har gjort saker ensam förut, nu gör jag det här!" och så höll det på, jag övertalade den fragila delen av mig själv att jag visst skulle klara av det här..
Tårarna sprutade såklart när det var dags att säga hejdå till min andra hälft. Ja, där bröts hjärtat itu kan jag lova. Jag ville egentligen inte gråta mer och absolut inte när jag vet att det är värre att bli lämnad kvar.. men har ni sett Sailor Moon grina någon gång? Så såg det ut när jag satt mig i bilen.
 
Resan ner till Arlanda gick väldigt bra, jag hittade till långtidsparkeringen direkt och därefter gick allt så snabbt.
Jag checkade in bagaget, var tvungen att skynda mig till gaten men innan dess ville jag ju växla in pengar så jag skyndade fram och tillbaka på Arlanda med andan i halsen och någon av mina närmaste i luren.
För övrigt gick resan väldigt bra. Jag fick min förbokade fönsterplats trots att barnet som satt bredvid klagade högljutt till sina föräldrar.
Jag hamnade bredvid barnet, som glatt berättade olika fakta genom hela resan... gärna när jag kollade på film och det gjorde jag hela resan förutom de två timmar som jag lyckades sova..
På Bangkoks flygplats fick jag en snabb panikkänsla igen då jag inte riktigt visste vart jag skulle gå för att hitta min gate. Jag och Joakim höll på att gå fel förra året och höll på att gå ut från flygplatsen istället för att gå till avgångshallarna (när vi hade mig som guide, ja.. jag vet) så den niten tänkte jag ju verkligen inte göra igen. Denna gång hade jag dock problem att hitta min gate då den inte stod på biljetten och inte heller på tavlan vad jag kunde se, men de hjälpte mig som tur var.
 
När jag landade i Krabi hittade jag inte min förbokade taxi. De skrev att chauffören skulle stå i ankomsthallen med en skylt på mitt namn eller hotellets namn, men jag gick fram och tillbaka och inspekterade de chaufförer som stod snällt på rad med sina skyltar och mitt namn fanns inte med!
Tillslut efter några samtal så kom min chaufför och tydligen hade taxibolaget missat hotellets bokning..
Men oavsett så satt jag och log hela resan till hotellet.
Jag var till och med sprudlande glad och försökte skämta med chauffören.. chauffören ville inte riktigt skämta med mig så jag satt tyst.. men lycklig under hela resan.
 
Jag kunde inte checka in direkt vid ankomsten utan lade mig vid poolen och väntade.. sedan vaknade jag och det sved i ansiktet och ryggen.
Ja, ni antar rätt.. jag somnade!Jäklar!
 
Rummet är dock väldigt fint! Jag är jätteglad för att få ett rum som vätter mot poolen, det känns säkrare än ett rum mot gatan.
 
 
 
 
Nu har jag suttit med den här förbaskade datorn alldeles för länge och jag är hungrig då jag ska ge mig ut på upptäcksfärd igen.
Note to self: Inför nästa resa ska jag köpa en ny resedator för den här är alldeles för seg!

Förberedelser med stort F

2016-04-16 |18:00:00 Katergori: Lifestyle

Nu är det snart dags!

Jag har ständigt en liten gnagande värk i magen, jag vet vad som väntar och jag har börjat inse att det nu är nära för avfärd.

Det var ganska länge sedan jag bokade min resa, det har känts så avlägset. Jag har ju trots allt haft flera månaders arbete innan avresa.

Nu har de där månaderna med arbete passerat, de är avklarade och gjorda. Och nu? Nu återstår någon vecka med ständigt växande nervositet.

Jag känner igen den här värken i magen.

Jag vet hur nervös jag kommer att vara. Jag vet vilken separationsångest jag kommer att uppleva när jag måste säga hejdå vid avfärd och allt känns så bitterljuvt.

 

Jag har i alla fall börjat förbereda mig för resan.

Jag har kontrollerat mina bokningar så att allt stämmer, att jag har alla mina dokument som jag behöver och att jag har olika typer av tidsfördriv att sysselsätta mig med.

 

Jag ska börja knåpa ihop en ’Kom ihåg-lista’. Jag har alltid varit duktig på att skriva listor, så att jag kan förbereda mig.

Jag har försökt att gå ifrån den rutinen på senaste tiden, men jag märker att mitt trotsiga jag gärna skjuter upp saker i sådana fall.

Mitt trotsiga jag vill inte göra det som jag vet att jag måste göra.

Mitt trotsiga jag behöver en lista att följa.

Jag känner det.

 

Gah! Nervositeten påminner starkt om en kraftig hunger-sveda i magen..  Jag trodde att det var hunger häromdagen, det gör jag inte om.

Har ni några bra tips på vad jag bör tänka på inför resan? Sådant som man absolut inte får glömma?


It's Time To Say Goodbye

2016-04-15 |21:00:00 Katergori: Lifestyle

Dagarna rullar på, nu har vi kommit till de sista dagarna och Björnrike stänger för säsongen.

Det känns alltid som om vintern är lång, den brukar vara hektisk och väldigt lång. Innan säsongen började visste jag inte hur jag skulle klara av den.

Skulle jag orka kliva upp ur sängen varje dag? Skulle jag klara av att hantera stressen på jobbet och skulle jag hantera ett vanligt arbetsliv igen..

Det var många frågor och jag kände mig ganska osäker innan allt började rulla.

Sedan, när jag väl kom tillbaka till Björnrike, så var det precis som om jag nästan inte varit borta.

 

Dagarna flöt på, jag hade inte så mycket ork till annat men jag fick en rutin.

Den oro jag haft inför stressen var onödig utan allt har fungerat riktigt bra, jag har känt mig lugn och säker, även om jag har gått på gammal rutin i vissa lägen.

Jag har därför haft en av de bästa säsongerna hittills och jag känner mig glad över att jag kom tillbaka och gjorde om det hela.

Den här vintern har alltså gått fort, otroligt fort om man jämför med vad jag hade förväntat mig.

Ett bra avslut på en bra säsong.

 

På söndag låser vi entrédörrarna och stänger av liften.

Nu får jag försöka hitta något annat som får tiden att rulla, men vad?


RSS 2.0