Bye Bye 2015.

 
 
2015 är äntligen över. Även om jag inte ser fram emot att bli äldre så drog jag en lättnadens suck när året var över. 2015 var verkligen inte mitt år och helt ärligt; kan det verkligen bli sämre?
Nu vill jag självklart inte jinxa det nya året, men man ska ju försöka se det positiva i det hela, så det positiva är ju: det kan inte bli sämre. Right?
 
Jag har inte orkat öppna datorn sedan innan Stockholms-resan, när jag ser tillbaka på det så ser jag åter igen att luften gick ur mig. Ledsamhet och besvikelse kramade om hjärtat och orken försvann.. och jag jobbar fortfarande med att smälta de förändringar som skedde. Jag gillar inte sådant, när planer går åt skogen. När drömmarna försvinner trots att de är så verkliga för mig, sådär nära så att jag nästan kan ta i dem.. och så *poff*.
 
Jag startade min nya blogg och tänkte försöka hålla den på ett mindre personligt plan, personlig men inte som en dagbok. Men ja, jag känner att jag behöver en dagbok. Jag behöver skriva av mig och jag har mått dåligt av att inte skriva.
 
2016, vad vill jag uppnå?
Jag är inte direkt en hejjare på att hålla saker som jag lovar mig själv. Jag har en trotsig sida som sitter och väntar på att dra i handbromsen och se till så att jag inte genomför saker till fullo.. jag är medveten om henne. Vi gillar inte varandra, men jag lever med henne varje dag.
Så istället för att lova mig själv att gå ner i vikt eller att jag ska träna x antal gånger i veckan så har jag istället lovat mig själv att jag ska bli lite bättre i geografi och i mitt fotograferande.
Jag erkänner att jag köpte ett gymkort innan julen 2014 som varade i ett år.. använde jag det? Nej. Den trotsiga sidan av mig grusade alla planer på att gå dit.. eller var det osäkerheten som gjorde det? Oavsett så låg det där förbaskade gymkortet i min plånbok under hela året utan att bli använt en endaste gång.. så den tabben tänker jag inte göra om.
Istället vill jag utöva lite hjärngympa. De som känner mig vet att mitt minne är otroligt dåligt, värre än vad det borde vara och att det har varit så.. så gott som alltid.
Därför tänker jag fokusera på att lära mig ett land på kartan varje månad.. vart det ligger i världen och kanske även slå på stort och lära mig huvudstaden.
"Men det lärde man ju sig i lågstadiet" tänker kanske ni? Ja, det är sant. Man lärde sig det i lågstadiet (eller högstadiet) men kan vi kan ju dessutom räkna ut att det var ett X antal år sedan jag tog studenten.. och xx år sedan jag gick ur grundskolan.. vilket innebär att mina kunskaper gällande alla de skolämnen vi hade är förlegade och så gott som upplösta ur min kunskapsbas.
Och kameran då?
Jo jag funderar på att skaffa mig en ny kamera, och om jag ska göra det gäller det att jag inte låter den samla damm. Enkelt.
Mitt minne spelar mig dessutom ett spratt gällande denna punkt också, jag minns inte riktigt hur jag borde ställa in kameran.. något som jag lyckades någorlunda med tidigare, men som jag helt har glömt bort på senare tid.
 
Nu gäller det att mota bort den där förbaskade trotsiga sidan av mig själv, så kanske detta går vägen?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback