Självständighet - dumdristigt?

Rostat bröd med mosad avokado, fantastiskt. Det blir dessutom bättre när man har lite chili på dem.
 
Efter att ha varit sängliggandes en vecka tror jag att jag nu kan återgå till vardagen. Jag var helt inställd på att arbeta i måndags, men när jag vaknade så kändes det som om hela rummet snurrade och jag blev riktigt illamående.
Det blev så illa så att jag t.om. försökte få kontakt med 1177 då jag mådde så dåligt och var rädd att jag överdoserat mina tabletter eller liknande.
Yrseln har kommit och gått de senaste dagarna samtidigt som min hosta och rinnande näsa har lugnat ner sig så nu håller jag tummarna för att jag ska klara av en arbetsdag i morgon.
 
Idag är det mindre än 60 dagar kvar tills dess att jag ska påbörja min efterlängtade resa till Thailand. Det som är annorlunda den här gången är att jag kommer resa ensam.
Ja, ni läste rätt. Jag ska åka på ett alldeles eget äventyr.
Nu är det så att jag är riktigt förväntansfull som ni säkert kan förstå, jag längtar alltid tillbaka till "det leende landet" eller vad man nu brukar säga. För det är verkligen underbar atmosfär i Thailand.
 
Beslutet att åka dit ensam var inte lätt, men jag är stolt över mig själv för att jag vågade boka resan och samtidigt veta att jag kommer att genomföra det på egen hand. Men det enda jag kan känna förutom nervositeten är stolthet.
Jag är uppfostrad att vara självständig. Jag har en fantastisk mamma som alltid har visat för mig och min syster att vi kan ta hand om oss själva. Hon har lärt oss göra saker på egen hand, hon har förberett oss och gett oss verktyg till att vara ensamma. Något som jag är väldigt tacksam för idag, trots att jag verkligen inte uppskattade de lärdomarna när jag var yngre.
Vi har fått försöka trots att vi kanske misslyckats för att sedan försöka igen. Hon har trott på vår förmåga.
Därför känner jag ett stygn av besvikelse på de som är runt omkring mig när jag får veta att de tycker att jag är knäpp, konstig, idiotisk eller galen som tänker göra en sådan resa själv.
Vad är det för fel med det?
Jag känner att jag borde göra det som gör mig lycklig? Vill jag åka utomlands så ska jag åka utomlands. Ska jag behöva gå runt och vänta på att andra ska kunna följa med och hålla mig i handen? Jaha, när kan jag då åka utomlands?
 
Att göra resan ensam är självklart inte det optimala för mig, jag hade mycket hellre spenderat resan med någon av mina nära och kära, någon att dela upplevelserna med. Men ärligt talat, ska det vara idiotiskt att följa sina drömmar?
I mina ögon är ifrågasättandet mer idiotiskt än mitt beslut att genomföra det.
 
Jag är en väldigt osäker person som jag har skrivit tidigare, jag tycker inte om att vara i situationer som är obekanta eller där jag känner mig utsatt.
Jag känner en stor nervositet när jag ska gå på möten själv, åka på sjukhuset och träffa en doktor, åka till sociala evenemang där det finns flera personer som jag inte känner.. så är inte det här beslutet något att uppmuntra?
 
Anledningen till varför jag känner mig säker i mitt beslut och inte ligger som en nervöst gråtande boll på golvet är att jag verkligen vill till Thailand.
Jag vill inte skjuta upp min resa när jag känner att jag är redo för den? Speciellt efter det att jag har levt med en skräck hela sommaren. Jag trodde att jag kunde ha cancer och även om det var till stor del hjärnspöken så var skräcken verklig.
Och när man går runt med en sådan skräck i någon månads tid innan man får ett lugnande besked, då har man spenderat många timmar med att ransaka sig själv, sina känslor och sina beslut i livet.
 
Så åter igen, ska jag skjuta upp något i mitt liv för att invänta någon annan när jag egentligen kan göra det själv? Är det verkligen dumdristigt att göra det själv? Eller är rädslan för att göra något på egen hand, det som egentligen är dumdristigt?
 
Vi lever i en värld där det är möjligt att skapa egna äventyr, är det så konstigt att jag tänker ta tillfället i akt?
 
Så, nu har jag fått skriva av mig.
Nu kan jag gå och lägga mig utan att den besvikelsen kryper i kroppen på mig.
Jag hoppas att ni börjar utmana er själva också, för stoltheten av att bara ta steget i rätt riktning gör det värt det enligt mig.
Tänk bara vilken stolthet jag kommer att känna när jag har genomfört det, där har jag verkligen något att se fram emot.
 
God natt.

Anonym

Avokado på rostat bröd?? GOOOOOTT!
Och Kristina, du gör helt rätt som åker iväg! Man ska leva livet medan man kan. You go girl!

Svar: TACK! Ja det är så jag också känner. Varför vänta när man inte vet hur framtiden kommer att bli? 😊
Hillevi Kristina

2016-03-04 / 06:17:48
Diana

Va äre för knäppisar som säger så där?😡 De är väl hur king som helst att du tar dig iväg själv! Tänk alla som reser själv i flera månader. Girl power till dig💪 Livet är för kort för att vänta på de som missar chansen att följa med dig💕

Svar: Åh vad snällt sagt! Älskade, älskade bff! Ja, jag känner så jag med.. men tydligen så är det okända något att nervärdera. Men jag har ju bokat min resa, jag ska åka och jag har min egna nervositet att hantera, så jag hoppas att andra också kan förstå att man ska göra det man vill göra. Girl power for the win ;) Jag hade gärna åkt med dig känner jag varje dag. <3 Men sedan, när Adele är lite äldre, då ska de bli! :)
Hillevi Kristina

2016-03-14 / 15:09:56
Kim

Helt rätt att åka själv! Det är klart det finns risker med att göra det, men så länge man är medveten om dessa så kan man ta hänsyn till dem. Tycker det bara är nyttigt att göra saker själv. Då vet man att man gör det av helt rätt anledning och man blir oftast mycket nöjdare efteråt då man tar vara på tiden lite extra. Klart det är gott att ha någon att dela upplevelsen med, men ibland kan det komma i vägen också =]

Svar: Tack, Kim! Känns bra att fler förstår vad det är man menar och vad man är ute efter. Man måste trots allt våga umgås med sig själv också, inte bara vara beroende av att ha andra med sig. :)
Hillevi Kristina

2016-03-15 / 22:01:24
URL: http://caughtonpicture.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback