Day Eleven

 
Då gårdagskvällen avslutades med ett skyfall utan dess like så hann jag inte köpa frukt till dagens frukost.
Jag bestämde mig för att beställa room service, unna mig lite extra dyr frukt och jag tänkte nästan slå på stort och beställa två fruktbrickor eller ta den som var för 4 personer (ska man äta frukt som frukost ska man äta ordentligt) men här fick jag problem.
 
När klockan äntligen passerat 7 ringde jag för att beställa min frukost och hälsade glatt gomorgon och försökte lägga min beställning, men flickan som svarade bara "hallå, hallå" och lade sedan på luren.
Jag testade såklart igen och den som svarade lade på luren i örat på mig efter att ha fnissat!
När jag sedan testade igen svarade personen i andra änden att hon inte kunde engelska och bad mig ringa tillbaka om 10 minuter.
Vid det laget började jag bli lite hangry om jag ska vara ärlig.
När jag ringde igen svarade en man och han sa att man inte kunde beställa room-servive innan 11 och om jag ville äta så kunde jag komma ner till restaurangen.
Här blev jag irriterad då jag hade kollat på menyn och där stod det klart och tydligt att room service var mellan 7-23 och samma sak stod det i hotellinformationen på rummet.
Jag ringde därför till receptionen och ifrågasatte detta, de ringde till restaurangen och ringde sedan tillbaka till mitt rum och sa att jag kunde ringa tillbaka till restaurangen och göra min beställning.
Och nu kommer jag till den roliga delen; mannen nekade mig IGEN!
 
Här blev jag irriterad på riktigt och sade något spydigt innan jag slängde på telefonen, klädde på mig och stampade ner till receptionen.
Jag var på jakt efter färsk frukt men det kan man inte få tag på så tidigt på morgonen i närheten av hotellet så jag fick stampa vidare till affären som låg längre ner på gatan och köpa någon macka att fylla magen med.
 
Nu kanske ni undrar varför jag inte bara gick ner och åt frukost i restaurangen? Därför att när jag har bott här tidigare så har jag inte varit så imponerad av deras fruktbuffé (eller frukosten överlag) så därför ville jag inte köpa den frukosten. Tjurig som jag är.
 
När det sedan var dags att gå ner till poolen fick jag återigen "min" solstol (YES!) och fick snart sällskap av mina vänner.
På eftermiddagen så behövde jag dock säga hejdå till dem och jag fick en ordentlig klump i magen och tårfyllda ögon när de gick därifrån och lämnade mig på solstolen.
Det var där och då som jag för första gången kände mig riktigt ensam och jag är riktigt tacksam för den vänskap som denna resa har fört med sig.
 
 
 
På kvällen gick jag runt i området och fotade lite samt besökte strandpromenaden igen.
Jag shoppade lite och hann precis hem innan regnet föll och gjorde ett nytt försök med room servicen.
 

Petra

❤️

Svar: 💖🌴
Hillevi Kristina

2016-06-13 / 20:21:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback