Kraftlös och pastiller

 
Nu kom snön. Igen.
Min efterlängtade snö kom som skänkt från ovan, bokstavligt talat.
Igår, på vägen hem från jobbet, var det som att köra genom en vägg skapad av snöflingor och idag när jag vaknade var bilen gömd i snö.
Det har snöat hela dagen och jag kan inte låta bli att älska det.
 
Igår kom även förkylningen som ett brev på posten.
Jäkla klantarsle till hals, att åka på en förkylning IGEN. Men ja, mår man inte bra så tar kroppen all stryk den kan hitta. Precis som om den muckar gräl med universum bara för att visa att den kan. Precis som om jag inte har tillräckligt att oroa mig för.
Ja, jag vet. Jag har egentligen inget att oroa mig för. Men lite oroad är jag, det är i min natur och min sinnesstämning.
Jag går alltid runt och oroar mig om jag verkligen har förstått rätt, om jag har missat något eller om jag bara är så korkad som jag målat upp bilden av mig själv.
 
Där kom de nedvärderande tankarna igen.
Usch fy fan.
Hur lyckas folk vara positiva och bekymmersfria? Har de inga tvivel på sig själv?
 
Jag kommer på min själv att oroa mig för saker som egentligen skulle innebära att jag var tankeläsare.
Jag vill så gärna lyckas. Så gärna så att mitt huvud tänker flera steg i förväg.
Oroar sig och oj-ar sig. "Tänk om"-scenarion som sällan blir till verklighet.
 
Det här med att vara i nuet, det är något som jag inte riktigt kan.
 
Jag borde kanske inte ha avslutat mina besök hos kuratorn.. jag tror snart att jag behöver en tvångströja.
 
A N D A S... nej just ja, jag kan fan inte för näsan är igenblockerad av snor-helvetet!
 
 
 
 
Men det är ju några bra saker som har hänt idag i alla fall:
 
Snön kom.
Jag körde inte ner i diket.
Jag kunde lyssna på julmusik på jobbet, med gott samvete.
Jag bjöd på fika idag och den morotstårtan blev uppäten, precis vad jag hoppats på.
Jag har startat en av mina julfilmer: Last Holiday med Queen Latifah. Jag diggar den människan!
När Kelah kollar på en, precis som om man var den viktigaste människan i hela världen.Och när jag tänker på det, så är det precis så det är. Hon tycker nog att jag är en av de viktigaste människorna för henne.
Fantastiska, älskade, snarkande pälsvän. Vad skulle vi göra utan dig?

Diana

Åå vad jag inte varit in på länge !! Kristina du är en fantastisk stark kvinna ❤️ Du är inte ensam med dina tankar och känslor. Du är en inspiration som delar med dig och faktiskt vågar skriva om detta! I love you<3

Svar: Tack! Det känns läskigt att skriva om det, men hoppas det blir bättre. Just nu vet jag inte upp eller ner. Jag älskar dig så oerhört mycket. Så glad över jag har dig! ❤
Hillevi Kristina

2016-11-01 / 22:43:19
Anonym

Ett tips är boken som heter Sluta älta och grubbla❤Kärlek och styrka till dig.

2016-11-17 / 10:44:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback