Att hantera, att acceptera

 
När blommorna fortfarande hägrade längsmed vägen.
 
Fyra dagar har passerat sedan sist, jag känner fortfarande sorgen, frustrationen, irritationen och rastlösheten. Men jag försöker fokusera på annat.
Jag har arbetat och haft möten, förberett mig inför den kommande veckan och ser fram emot att göra något, för mig, nytt.
 
 
Just nu är jag i lägenheten med en snarkande Kelah bredvid mig i soffan och bara det är en vaggvisa för mig.
Igår somnade jag med en bok i sängen och på något sätt njuter jag av med den tanken. Jag ser något positivt i det faktum att jag "har tid" till att läsa några sidor i en bok.
Så jag tror faktiskt att jag ska försöka att göra samma sak i dag också, jag längtar efter att hitta en gnutta ro i kroppen.
Så istället för att skriva ner allt som susar förbi i mina tankar så säger jag nog godnatt utan att egentligen ha sagt något överhuvudtaget.
 
Jag drar mig undan, men det är för min egen skull. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå, men jag vill ändå säga det.
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback