Dag 10 till 14

På min gata i stan..

Hon som förser mig med grönt te, går förbi henne dagligen och hoppas på att det ska vara öppet. När det är öppet ler jag också sådär brett.

Klänningen jag köpte, trots prislappen

Oljig hy, fortfarande blek, fattigare och väldigt bekant med hotellrummet. Sådär glad är jag dock inte tag 14..

Det känns onödigt att skriva ett inlägg per dag just nu, de senast passerade dagarna har tyvärr sett så gott som likadana ut.

Därför känns det som om det är lika bra att skriva ihop alla dagarna i ett och samma inlägg. Tråkigt men sant.

Dag 10

Idag stannade jag kvar på hotellet och vid lunch så kom regnet, precis som det gjort varje dag hittills.

Kände mig inte lockad av att åka båt efter gårdagens båttur så därför stannade jag kvar på hotellet, men det kan även ha varit bra för som sagt så kom ovädret klockan tolv och höll i sig i flera timmar.

På kvällen gick jag ut på "stan" och åt middag på The Massaman, as usual. Testade deras Tom yum och köpte mig dessutom en hel kokosnöt. Det hör ju till en resa till Thailand, inte sant?

Riktigt gott med Tom yum! Det är nog min favoritgryta, förut har det alltid varit grön curry, men jag har varit mer dragen till Tom yum de senaste åren.

Dag 11

Idag hann jag springa ner till solstolen och smörja in mig lagom tills dess att regnet svepte in. IGEN.

Sedan höll det igång hela eftermiddagen och kvällen.

Orkade inte ens gå ut för att äta middag utan stannade inne på hotellet och köpte room service.

Vädret gör mig tokig... och fattig.

Dag 12

Regn från morgon till kväll. Jag har hängt inne på hotellrummet tillsammans med Netflix och ljudböcker.

På eftermiddagen började det dock krypa i skinnet på mig av rastlöshet så jag kände att jag behövde ta mig utanför hotellet så jag tog mitt paraply och gick ut.

Handlade en vacker klänning för att muntra upp mig lite, även om priset var lite för högt enligt mig själv. Men ja, ibland behöver man muntra upp sig själv.

Köpte även ett par spetsshorts där försäljaren sa "

One size, will suit you

" och jag har bara en sak att säga mig själv:

KRISTINA! Varför lyssnar du ens på sådana påståenden när du vet att din bakdel är gigantisk? Idiot!

Kan ju å andra sidan vara glad över att klänningen passade bra.

Shortsen? Not so much..

Dag 13

Spenderat nästan hela dagen i sängen i sällskap av Netflix. Jag fick 2 timmar i solen på förmiddagen och jag orkade inte ens smörja in mig med solskyddsfaktor. Dumt? Ja. Behövdes det? Nej, inte direkt. Jag behöver inte ångra det beslutet som tur är. Men jag lovar, det var en engångsförteelse. Jag tog med mig 8 flaskor med spf, jag kommer göra allt jag kan för att försöka slippa ta med mig dem alla tillbaka till svensk mark igen.

Vilket nederlag.

Tog mig ut på en promenad på kvällen och avslutade dagen med en massage hos Riya.

De känner igen mig, jag behöver inte längre be om Riya utan de andra massörerna informerar mig om hon är där eller ej. Det är så snällt.

Var det lika bra som vanligt? Ja, jag lyckades nästan dreggla lite denna gången. Hon lyckades dock hitta många onda punkter, men det var färre än förra gången och det är positivt.

Dag 14

Idag har det regnat hela dagen. Visst känns det som om ni läst det tidigare? Det börjar kännas lite uppgivet, jag har en vecka kvar och två veckor har det varit riktigt kasst väder så gott som dagligen. Därför blir jag lite bitter när det känns piss och när jag nämner det, så ska andra vara så positiva.. Jag spyr på det. Jag är jättefrustrerad för jag har spenderat så många dagar inne på hotellrummet. Ja, jag är i Thailand. På ett hotellrum för det spöregnar utanför. Jag går ut på kvällen för då är det oftast uppehåll och ibland går jag ut med paraply. De jag träffat som varit i Phuket och andra ställen i Thailand har sagt att det är samma väder överallt... så jag hoppas att det stämmer. Oavsett börjar frustrationen sippra ut ur porerna på mig.

Missförstå mig rätt, jag är otroligt glad över att äntligen få vara i Thailand, jag har sett fram emot det och längtat så självklart är jag tacksam för att jag har kunnat göra en till resa.

Men det är, i alla fall för mig, omöjligt att hålla en positiv syn på det hela när det inte har blivit som man tänkt sig under en så lång period. Dessutom känns perioden längre då man inte har någon att faktiskt prata med och som kan få en på andra tankar.

Jag har försökt vara positiv i två veckor men när man inte får prata om det och faktiskt lyfta sina känslor så känner man sig avstängd, instängd, avskärmad eller en mix av allt.

Sådär. Nu har jag äntligen fått lyfta frustrationen. Nu känns det bättre för min del.

Imorgon blir förhoppningsvis en bättre dag. Jag håller mina tummar för solsken.

Jag har gått runt med kameran nu på eftermiddagen och på vägen tillbaka till hotellet så hade flickan med det gröna teet öppnat och då blev jag iallafall lite lycklig.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback