Dunkel av sorg

Lifestyle  /  0  Kommentarer
Magisk dimma på fjället förra veckan.
 
Mycket har hänt sedan senast.
Första snön som brukar vara ett lyckorus för min del förde med sig tårar och sorg. Det som brukar symbolisera en början fick nu vara ett avslut och jag smulas sönder inombords.
Det värsta är att det här inte endast gäller mig, det gäller oss båda och en framtid som jag trodde var inom räckhåll försvann.
Jag arbetar med en sorg. Sorg fylld av att säga hejdå till något som varit och vad som kunde bli.
 
Jag har velat skriva så mycket, så många gånger, Men jag kan inte skriva av mig allt som jag tänker här, inte nu, inte någonsin.
Så jag funderar på att återinföra dagboken. För oavsett om man omger sig av vänner och bekanta hela tiden, så känner man sig ensam.. byt ut man till jag.
Under de senaste tre veckorna har jag känt mig mer ensam än vad jag trodde var möjligt.
Under min tid med depressionen så har jag känt mig ensam, väldigt ensam och på kanten till.. osynlig. Men nu, nu känner jag mig ensam på en ny nivå.
Jag gråter konstant och jag måste jobba för att tänka på annat, men ibland räcker inte ens det.
Sorg.
 
Jag har mitt i allt börjat mitt nya jobb, vilket ger mig något annat att fundera på, fokusera på och oroa mig över.
Mina nerver är på helspänn. Jag har klätt mig i ett leende och hoppas på att ingen ska lägga märke till ögonen.
Jag gillar verkligen mitt nya jobb! Det är en utmaning men också något som jag är väldigt stolt över. Jag är beslutsam att ge det allt jag har, att ge mitt allt. Jag vill lyckas och jag vill visa att jag var rätt val.
 
Jag bara hoppas att det blir enklare att andas snart.

Mona-Lisa

Lifestyle  /  0  Kommentarer
Moules mariniere, på en torsdag
 
Vissa delar i arbetet har äntligen satt igång och jag har spenderat söndag-tisdag tillsammans med fantastiska kollegor och blivande kollegor.
 
Mona Lisas leende och Moules mariniere var en perfekt avslutning på dessa dagar, speciellt efter det att jag blivit bjuden på pasta till lunch i tre dagar innan..
 

Att hantera, att acceptera

Lifestyle  /  0  Kommentarer
 
När blommorna fortfarande hägrade längsmed vägen.
 
Fyra dagar har passerat sedan sist, jag känner fortfarande sorgen, frustrationen, irritationen och rastlösheten. Men jag försöker fokusera på annat.
Jag har arbetat och haft möten, förberett mig inför den kommande veckan och ser fram emot att göra något, för mig, nytt.
 
 
Just nu är jag i lägenheten med en snarkande Kelah bredvid mig i soffan och bara det är en vaggvisa för mig.
Igår somnade jag med en bok i sängen och på något sätt njuter jag av med den tanken. Jag ser något positivt i det faktum att jag "har tid" till att läsa några sidor i en bok.
Så jag tror faktiskt att jag ska försöka att göra samma sak i dag också, jag längtar efter att hitta en gnutta ro i kroppen.
Så istället för att skriva ner allt som susar förbi i mina tankar så säger jag nog godnatt utan att egentligen ha sagt något överhuvudtaget.
 
Jag drar mig undan, men det är för min egen skull. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå, men jag vill ändå säga det.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg